Sam J. Lundwall – Fängelsestaden

Le Carceri d'Invenzione

Sam J. Lundwall

Fängelsestaden

269 sidor, hård pärm, tryckt 1978

ISBN: 91-1-78 2282-3

Sam J. Lundwall torde de flesta sci-fi-läsare i Sverige känna till. Om du inte gör det, så var han en stor science fiction-fan och sedan och numer en stor science fiction-kännare. Och översättare. Och förläggare. Skrivit ett gäng böcker, inkluderat Den Fantastiska Romanen, som handlar om just science fiction och dess historia (och innehåller noveller) och sammanställt antalogierna Det Hände Imorgon som jag är helt barnsligt förtjust i.

Vilketsom, Fängelsestaden är enligt utsago inspirerad av etsningar av en herre vid namn Giovanni Battista Piranesi, en serie kallad Carceri d’invenzioni som föreställer en stor kaotisk stad, typ. Boken i sig innehåller också delar av den.

Ja, längst ned finns bilder på bokomslaget.

Så, boken alltså. Jag gillar miljön. Staden är inte en hel värld (som Coruscant), men så stor att det inte gör någon skillnad. Känslan jag fick av beskrivnarna påminner om den från hus-världen i Tad Williams Otherland, fast öppnare. Gatorna är som klyftor mellan bergslika byggnader, alla fantastiskt utsmyckade med friser och bilder från allt man kan tänka sig. Människor kan leva hela liv i ett enda hus, och gör ofta det. Byggnaderna är sten och uråldriga, människorna är det enda flyktiga, och husen är fyllda med skatter och rester från föregående generationer. Pest kommer, rensar ut en hel stadsdel, den glöms bort, nomadstammar på flera hundra tusen invidiver flyttar in i området, dör ut, glöms bort, jättekaravanerna som långsamt reser genom staden utgör en enskild nation i sig… Världen är intressant och jag finner den tilltalande. Av någon anledning tänker jag på Italiens stadsstater de hade på … när de nu hade stadsstater, fast varje stad är här ett kvarter.

Historien i sig är också intressant, och karaktärerna är ganska svårgillade (huvudkaraktären är ett arsel), men det är nog tanken. De tjänar ändå bara som medium för världen i sig.

Jag har glömt bort hur man recenserar böcker för övrigt. Hjälp, vad säger man egentligen?

Bogor heter huvudpersonen i alla fall, och han är som sagt ett arsel, eller ”pragmatisk” in absurdum, men han utstrålar den arsligheten så mycket att det blir helt enkelt en del av livet i området han råkar styra. Som boken uttrycker det (parafraserat): Att han är viktigare än allt annat är så naturligt för honom att omvärlden formas runt det. I boken fungerar han, och motparten (som är en så kallad ka-skådespelerska, som är skådespelare som läser av människor och gör skådespel av deras känslor och tankar typ) är något av ett tomt skal, men det fungerar också i världen.

tl;dr-versionen är att boken är läsvärd om man tilltalas av tanken på ett mer kaotiskt och barockt Coruscant, med ett slut värdigt vad Sam J. Lundwall nog skulle kalla ”god science fiction”: Abrupt, omfattande och någonstans en diskussion om den mänskliga naturen. Själv tyckte jag det var sådär, men hela historien var nästan dömd att fisa av som man säger. Man kan göra vad som helst med världen i sig då den är jätteintressant, men som sagt. Det känns som en av de där intressanta pilotavsnitten till en TV-serie som är mer intressant än bra och hade den bara fått vara en serie hade det blivit jätteskojigt men det får den inte för dels är den inte jättebra och dels försöker den göra för mycket (Ice Planet, hoppas du lyssnar och jag återkommer till dig framgent).

Väl värd de tiorna jag betalade för den i vilket fall!

fängelsestaden_back fängelsestaden_front

Sam J. Lundwall – Fängelsestaden